Detaljer och proportioner är viktiga överallt, även i journalistiken. En partiledare granskas för att han/hon missar detaljerna och det kan leda till platt fall. Mediernas trovärdighet bor också i detaljer och proportioner, precis som ordet relevans är ett nyckelord för att alls nå mediekonsumenten.

Tiderna har förändrats. Vi lever i en värld där informationen flödar fritt, det har vi sagt tusentals gånger till varandra inom journalistiken. Tempot i rapporteringen skruvas upp. Det vore en smula konstigt om det inte i fler situationer än tidigare påverkar både vår förmåga att göra relevanta bedömningar av vad som är viktigt för mediekonsumenten, att vi slirar på detaljerna och att proportionerna i bevakningen förskjuts.

Mediernas roll i Håkan Juholts fall från partiledarstolen kommer att diskuteras en stund i branschen men kanske inte så länge som vi kanske skulle behöva. I takt med att medielandskapet förändras, kanske också mediers och journalisters vilja att resonera kring bedömningar, relevans, detaljer och elegans skulle öka. Istället hör vi samma argument som på den tiden när medier och journalister hade tolkningsföreträde om verkligheten och satt på mer information än man publicerade: vi har gjort vårt jobb, makten ska granskas, det har varit en jakt men inget drev, rapporteringen har varit saklig, en partiledare ska tåla en granskning, ja ni vet ungefär hur det kan låta.

Mikael Marklund i Medievärlden gör i sin blogg den 22 januari en intressant reflektion kring hur många mediechefer som skulle klara samma granskning som Håkan Juholt (och en del andra politiker) blivit föremål för. Journalister är också makthavare som ska acceptera att utsättas för en granskning. Marklund resonerar att det är få som skulle finna sig i situationen.

Det minsta vi kan göra inom journalistiken är att öppet reflektera över hur vi jobbar, hur vi förhåller oss (eller kanske snarare dras med) i informationsflödet och tempot och hur det påverkar vår förmåga att göra relevanta bedömningar av proportionerna i bevakningen. Att idag, när vi lever i realtidsrapportering, säga att inget förändrats och att vi kan jobba på som vi alltid har gjort blir i längden inte trovärdigt. Nyfikenheten att förstå sin samtid är en viktig drivkraft i det samtalet. Det finns redaktioner som håller huvudena kalla oavsett situation och levererar relevant och korrekt journalistik på många plattformar också när tempot är högt. Vi behöver lyfta fram arbetsmetodik, redaktionell policy och förhållningssätten för att lära av dem.

Katarina Ek
Tf verksamhetschef